Kan ni tänka er att förut så var mitt mål med mig själv att få det att verkligen synas på min kroppsuppbyggnad vilken sport jag utövade. Jag ville alltså få riktiga "simmaraxlar". Usch och fy!

Det ångrade jag bittert när jag insåg att jag inte kunde få upp dragkedjan på coctailklänningen jag så himla gärna ville ha på påskdansen i 8an. Men jag fortsatte ändå att träna på lika mycket och lite till och gick omkring i brottarlinnen och baggyjeans.

Kan ni tänka er det, ni som har känt mig det här senaste året? Det är ju helt sjukt!
Såklart så får jag ångest nu när jag inte kan prestera hälften så bra som då. Men oj så lycklig jag är idag när jag får upp dragkedjan hela vägen på klänningarna! :D